Tuesday of doom
Egentligen är inte det här en av de värsta tisdagarna, men jag tyckte det var en gullig rubrik. Faktum är att jag är beredd att svära på mina nya pjamasbyxor att tisdagen alltid är den värsta veckodagen på hela veckan. Till saken hör att jag älskar mina nya pjamasbyxor som jag dessutom sytt själv.
Eftersom jag förra veckan vann över mina hjärnspöken varje morgon när klockradion gick igång kände jag att jag var tvungen att hålla lågan brinnande, så jag gick upp även idag. Snoozade bara tre gånger, men kom till skolan i god tid ändå och fick till och med parkekingsplats uppe på skolområdet.
På förmiddagen hade vi en riktigt bra genomgång i ljudteknik. Det är alltid kul när man känner att man redan kan det mesta, men sen ändå lär sig en massa nya saker. Tycker jag i alla fall, och jag kan ju egentligen bara svara för mig själv.
Strax före lunch visade det sig att vi inte skulle ha någon lektion på eftermiddagen, så jag hängde lite hos Erika, löste lite korsord, chillade och tänkte på barnet. Sedan började jag planera mitt nästa projekt lite mer detaljerat än de lösryckta idéer som funnits tidigare. Håller på att sätta ihop ett produktionsteam och det kommer troligtvis bli fett.
Åkte hem vid två, via Hemmakväll där jag köpe på tok för mycket godis. Har ätit upp ungefär hälften nu och har ont i magen. Sett en film nu på eftermiddagen också; Fired Up. Lite lökig, men lättsmält. Så nu sitter jag här i pjamas och lyssnar på musik och väntar på att det ska bli onsdag.
I går var jag, Omar och Erik på bio och såg Snabba Cash. Eftersom jag har rabattkort på bion betalade jag bara halva priset för biljetten, vilket var tur, för det hade inte varit värt 90kr. Jag tyckte mest att filmen kändes plottrig, och jag såg inte skillnad på alla gubbar med skägg (nej, jag är inte rasist, det är precis samma sak när jag tittar på morden i midsomer). Den var alldeles för lång och efter ett tag blev det jobbigt med all oskärpa (snygg effekt liksom, men seriöst.. skaffa ett rum om du vill ligga med den). Det enda jag egentligen gillade var väl Joel Kinnaman, den söta lilla ungen och att jag kände igen en del fraser som Omar använder när han pratar i telefon med sina föräldrar. Ser fram emot att läsa boken dock, där kanske det är lättare att hänga med.
Här är en bild, bara för att det inte ska behöva vara så trist här.
Vi bjuder på den, jag och Erik.
Eftersom jag förra veckan vann över mina hjärnspöken varje morgon när klockradion gick igång kände jag att jag var tvungen att hålla lågan brinnande, så jag gick upp även idag. Snoozade bara tre gånger, men kom till skolan i god tid ändå och fick till och med parkekingsplats uppe på skolområdet.
På förmiddagen hade vi en riktigt bra genomgång i ljudteknik. Det är alltid kul när man känner att man redan kan det mesta, men sen ändå lär sig en massa nya saker. Tycker jag i alla fall, och jag kan ju egentligen bara svara för mig själv.
Strax före lunch visade det sig att vi inte skulle ha någon lektion på eftermiddagen, så jag hängde lite hos Erika, löste lite korsord, chillade och tänkte på barnet. Sedan började jag planera mitt nästa projekt lite mer detaljerat än de lösryckta idéer som funnits tidigare. Håller på att sätta ihop ett produktionsteam och det kommer troligtvis bli fett.
Åkte hem vid två, via Hemmakväll där jag köpe på tok för mycket godis. Har ätit upp ungefär hälften nu och har ont i magen. Sett en film nu på eftermiddagen också; Fired Up. Lite lökig, men lättsmält. Så nu sitter jag här i pjamas och lyssnar på musik och väntar på att det ska bli onsdag.
I går var jag, Omar och Erik på bio och såg Snabba Cash. Eftersom jag har rabattkort på bion betalade jag bara halva priset för biljetten, vilket var tur, för det hade inte varit värt 90kr. Jag tyckte mest att filmen kändes plottrig, och jag såg inte skillnad på alla gubbar med skägg (nej, jag är inte rasist, det är precis samma sak när jag tittar på morden i midsomer). Den var alldeles för lång och efter ett tag blev det jobbigt med all oskärpa (snygg effekt liksom, men seriöst.. skaffa ett rum om du vill ligga med den). Det enda jag egentligen gillade var väl Joel Kinnaman, den söta lilla ungen och att jag kände igen en del fraser som Omar använder när han pratar i telefon med sina föräldrar. Ser fram emot att läsa boken dock, där kanske det är lättare att hänga med.
Här är en bild, bara för att det inte ska behöva vara så trist här.
Vi bjuder på den, jag och Erik.
