Upp-och-ner-veckan
Den här veckan har, precis som rubriken antyder, varit en frisk blandning av toppar och dalar. I måndags kommer inte inte ens ihåg vad vi gjorde. Prov var det kanske. MVG fick jag iaf. Sen var jag på vårdcentralen och där verkade de inte ha riktigt alla hästar i besticklådan om jag säger så..
I tisdags var jag fast besluten att bryta trenden av helvetestisdagar som jag har haft det senaste. Dagen började med att jag gick och simmade. Halv sju på morgonen. Det var jätteskönt och jag var pigg och glad hela dagen. Sen att dagen mest innebar ljudredigering och planering inför produktionen vi gjorde i onsdags gjorde väl inte saken sämre.
I går var det onsdag. Roligaste dagen den här veckan, lätt. Jag hade satt ihop ett litet produktionsteam som skulle åka ut till Restenäs och spela in ett matlagningsprogram. Efter en del sömnsvårigheter och nästan sönderbitna naglar kom vi i väg med bussen och all utrustning. Vi var fem personer i teamet, inklusive kocken. En ljudtekniker, en fotograf och en stillbildsfotograf och så jag och kocken, Ehsan. Jag var producent och regissör och ofta en ganska sträng sådan. Det blev många omtagningar och en del överkokt sparris, men det var längesedan jag skrattade så mycket på en och samma dag.
När jag kom hem hade jag tydligen lite överskottsenergi, så jag flyttade ungefär 2 kubikmeter snö som låg framför, bredvid och uppe på min bil (som är min systers egentligen). Den hade varit ensam hemma på gatan under dagen, så plogbilen eller vad det nu är som kör här hade lagt all snö från gatan framför och under min bil. Jag hade antagligen också gjort så, så jag är inte arg eller något; det var ganska roligt att skotta faktiskt. Efter en stund kom en granne, som enligt min hyresvärd är en riktig gammaldags gentleman. "Det var redig tös", sa han och så hjälpte han mig med det sista. Sedan kom hyresvärden själv hem och skottade lite extra för hon tyckte jag hade missat lite.
Till slut kom jag in i värmen och åt en tallrik gammalt potatismos. Då smällde det till och jag blev helt otroligt trött. Satt ungefär och grät hela kvällen och kände på mig att om jag gick till sängs med det humöret skulle jag inte komma iväg till skolan dagen efter, så jag gick upp till min hyresvärd och bad om lite peptalk. Det fick jag och sedan var jag glad igen. Men då råkade jag höra en låt som spelades på farfars begravning, så då gick det åt pepparn igen. Somnade för sent, men kom i tid till skolan ändå.
I dag, torsdag har jag känt mig - och antagligen sett ut som - en levande död. På samhällskunskapen skrev jag det som skulle skrivas och när det var klart gick jag runt och väntade på att lunchrasten skulle ta slut så att jag kunde börja redigera gårdagens material.
När jag väl satte mig vid datorn för att sätta igång visade det sig att det inte funkade. Svor lite och hämtade IT-teknikern och 45 minuter senare fungerade det som smöret.
Efter skolan gick jag till skoaffären och köpte ett par skinnstövlar, för det har jag velat ha en stund och min vänstra vintersko är mer hål än vintersko. Värt. Sitter här med stövlarna på fötterna nu och känner efter. Jag tror att jag är nöjd.
Jag ska nog börja blogga lite oftare, så att det inte blir sådana här superlånga inlägg som jag gissar att ingen orkar läsa.
I tisdags var jag fast besluten att bryta trenden av helvetestisdagar som jag har haft det senaste. Dagen började med att jag gick och simmade. Halv sju på morgonen. Det var jätteskönt och jag var pigg och glad hela dagen. Sen att dagen mest innebar ljudredigering och planering inför produktionen vi gjorde i onsdags gjorde väl inte saken sämre.
I går var det onsdag. Roligaste dagen den här veckan, lätt. Jag hade satt ihop ett litet produktionsteam som skulle åka ut till Restenäs och spela in ett matlagningsprogram. Efter en del sömnsvårigheter och nästan sönderbitna naglar kom vi i väg med bussen och all utrustning. Vi var fem personer i teamet, inklusive kocken. En ljudtekniker, en fotograf och en stillbildsfotograf och så jag och kocken, Ehsan. Jag var producent och regissör och ofta en ganska sträng sådan. Det blev många omtagningar och en del överkokt sparris, men det var längesedan jag skrattade så mycket på en och samma dag.
När jag kom hem hade jag tydligen lite överskottsenergi, så jag flyttade ungefär 2 kubikmeter snö som låg framför, bredvid och uppe på min bil (som är min systers egentligen). Den hade varit ensam hemma på gatan under dagen, så plogbilen eller vad det nu är som kör här hade lagt all snö från gatan framför och under min bil. Jag hade antagligen också gjort så, så jag är inte arg eller något; det var ganska roligt att skotta faktiskt. Efter en stund kom en granne, som enligt min hyresvärd är en riktig gammaldags gentleman. "Det var redig tös", sa han och så hjälpte han mig med det sista. Sedan kom hyresvärden själv hem och skottade lite extra för hon tyckte jag hade missat lite.
Till slut kom jag in i värmen och åt en tallrik gammalt potatismos. Då smällde det till och jag blev helt otroligt trött. Satt ungefär och grät hela kvällen och kände på mig att om jag gick till sängs med det humöret skulle jag inte komma iväg till skolan dagen efter, så jag gick upp till min hyresvärd och bad om lite peptalk. Det fick jag och sedan var jag glad igen. Men då råkade jag höra en låt som spelades på farfars begravning, så då gick det åt pepparn igen. Somnade för sent, men kom i tid till skolan ändå.
I dag, torsdag har jag känt mig - och antagligen sett ut som - en levande död. På samhällskunskapen skrev jag det som skulle skrivas och när det var klart gick jag runt och väntade på att lunchrasten skulle ta slut så att jag kunde börja redigera gårdagens material.
När jag väl satte mig vid datorn för att sätta igång visade det sig att det inte funkade. Svor lite och hämtade IT-teknikern och 45 minuter senare fungerade det som smöret.
Efter skolan gick jag till skoaffären och köpte ett par skinnstövlar, för det har jag velat ha en stund och min vänstra vintersko är mer hål än vintersko. Värt. Sitter här med stövlarna på fötterna nu och känner efter. Jag tror att jag är nöjd.
Jag ska nog börja blogga lite oftare, så att det inte blir sådana här superlånga inlägg som jag gissar att ingen orkar läsa.
